Victor Dahlberg

En tankeställare kring vad kunskap är i ett mycket intressant inlägg nedan från vår alumn Victor Dahlberg. God läsning!

I skolans värdegrund står det att ”utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden”[1]. Bilden av exakt vad kunskap är, var den finns och hur den förmedlas från en person till en annan finns det lite olika tolkningar av, men kunskapsnivån för alla elever blir bedömt genom ett betyg. Ett betyg som styr väldigt mycket – allt ifrån vilken högskola eller universitet du kan studera vidare på till om du får bidrag, får bo kvar i din studentlägenhet och vidare får arbete. Är betyg ekvivalent med kunskap och vad är egentligen viktigast – kunskap eller betyg?

Jag heter Victor Dahlberg och började på CL 2013. Fem år senare arbetar jag nu som lärare i matematik och fysik och har gjort det i snart ett år. Under det här året har vi lärare diskuterat hur och när vi bedömer och sätter betyg på elever men också pratat om att svenska gymnasieelever mår allt sämre och upplever en större stress. Vi har också hunnit diskutera resultatet från Stockholmsenkäten som görs bland elever i årskurs 9 i grundskolan och årskurs 2 på gymnasiet i Stockholm där det visade sig att 32 % av alla killar och 37 % av alla tjejer har fuskat på läxförhör eller prov det senaste läsåret[2]. Läs den senaste meningen igen och fundera lite över hur den siffran kan vara så pass hög – är betyg verkligen så pass viktigt i dagens samhälle att elever tar risken att fuska sig till ett högre betyg?

Även om alla ni som läser detta inte har fuskat någon gång så tror jag ändå att många har känt press eller ångest infor en tenta, kontrollskrivning eller prov. Kanske måste man få ett visst betyg för att kunna studera utomlands eller så har man skrivit den där jävla flervarren 6 gånger nu och bara vill klara skiten. Kanske har man hört mottagare säga att ”genomsnittstiden för studier på KTH är 8 år så i stort sett alla kuggar tentor” men aldrig kuggat ett prov innan och har svårt att motivera för sig själv att det är okej att kugga en kurs. Uppdraggranskning lägger ut reportage om fusket kring högskoleprovet [3] och det är nästan lika många artiklarna kring hur nationella proven läcks som artiklar med rubriken ”Stora problem i busstrafiken” när första snöflingan faller i Stockholm.

En anledning till att fusk förekommer är för att betygen har en otroligt stor påverkan på våra liv. Tänk att en bokstav kan betyda så mycket. Vissa är villiga att betala hundratusentals kronor för att få bra resultat på högskoleprovet och på så sätt komma in var som helst på högre studier, men vad händer sen? I skolans värdegrund står även att utbildningen skall ”främja elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära”1. Hur skiftar man fokus från den betygsfixering som idag existerar och att det studeras intensivt till examinationstillfällen och sedan glöms bort till ett livslångt lärande?

Min ambition med den här texten är inte att komma fram till ett svar utan att bara väcka en fråga. En fundering. Ett problem. En anledning till att vi känner stress och ångest inför examinerande moment är att de betygssätts, ett betyg som i samhället betyder väldigt mycket. Även om examinerande moment får oss studerande att plugga intensivt och lära oss väldigt mycket på kort tid så kan man fråga sig hur snabbt det sedan försvinner ur minnet. Hur får vi kunskap att värderas högre än betyg när vi lever i ett samhälle där betyg istället värderas högre än kunskap?

[1] https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-gymnasieskolan/laroplan-gy11-for-gymnasieskolan
[2] https://www.stockholm.se/stockholmsenkaten
[3] https://www.svtplay.se/video/20108184/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-sasong-19-avsnitt-12-1

Victor Dahlberg

CL13